Böcker med Johanna på Instagram!

Under föregående vecka startade jag upp ett Instagram-konto för böcker, som heter lovemeabook. Tanken är alltså att jag där ska kunna uppdatera lite oftare än vad jag gör här på bloggen, och skriva mer generellt och bredare kring böcker, som ett komplement till Böcker med Johanna. 

Så, gå gärna in på Instagram och följ lovemeabook för uppdatering om böcker, film, te och livet i allmänhet! 

Trailern till Game of Thrones säsong 5!

Trailern för Game of Throens säsong 5 är äntligen ute och den är så fruktansvärt bra! Längtar otroligt mycket till april, när säsongen släpps på riktigt. Innan dess hade jag tänkt försöka hinna läsa första boken i serien, har hört från många håll att böckerna är minst lika bra som serien. 

Vad tycker ni om Game of Thrones, både serien och böckerna? Vilka är era favoritkaraktärer?

Vad har jag läst i januari?

Antal lästa böcker: 4 st: Romeo and Juliet +eng, Maze Runner: I vansinnets öken, 1984 +eng, Historien om Leon - Schindlers yngsta arbetare.

Kommentar: En bra start på bokåret 2015, särskilt med tanke på att jag läste två klassiker. Och, inte allra minst för att jag äntligen är ute ur min lässvacka!

Bästa bok: Alla fyra böcker var riktigt bra, men 1984 var, utan tvekan, allra bäst! Vanligtvis brukar jag inte se filmen innan jag läser boken, men George Orwells böcker (1984 och Animal Farm) är undantagen som bekräftar regeln. Trots det kan jag inte påstå att det förstörde läsupplevelsen nämnvärt, tvärt om - gällande just 1984 var det till sin fördel att ha lite förkunskaper om boken! Finns mycket att säga om den, men framförallt: läs den!

Böcker lästa på engelska: Romeo and Juliet och 1984.

Klassiker: Romeo and Juliet och 1984.

Berättelsen om när jag började läsa & varför

Måndag idag, och jag tänkte inleda den här veckan med bokbloggsjerkan som Annika håller i. Frågan lyder: När började du läsa och varför fortsatte du läsa så mycket?

Jag tror att jag har varit intresserad av ord och böcker sedan mycket tidig ålder, men det var inte förrän sommaren mellan trean och fyran som mitt läsande tog fart på riktigt. Berättelsen om hur jag började läsa är egentligen ganska okomplicerad, och har sin början i hur jag sattes med Harry Potter-böckerna i handen när vi var på semester och sedan tvärt vägrade lägga ifrån mig dem. Sedan dess har det fortsatt uppåt, och en kort tid efter att jag läst HP-serien hittade jag Twilight-böckerna - och fastnade totalt.

På många sätt har jag nog Harry Potter och Twilight-serien att tacka mitt läsintresse för. Trots att jag inte är överdrivit förtjust i Twilight-böckerna idag - 6 år efter att jag läste de för första gången - är det fortfarande den serie som, för mig, öppnade dörrarna till en helt ny värld av litteratur. Biblioteket har också varit en central del i mitt läsande - vet inte hur många gånger jag varit nere där och lånat hem stora högar med böcker. Minns också att jag, sedan väldigt tidigt in i mitt läsande, ofta har läst böcker menade för äldre åldrar än den jag varit i.

Att jag fortsatt läsa beror på många saker, men främst för att jag verkligen älskar den känsla en riktigt riktigt bra bok ger dig. Känslan av att du slukats hel av boken, och inte existerar någon annanstans än i den värld som författaren målat upp. Läsning och böcker har gett mig så otroligt mycket - mer än bara språk och underbara läsupplevelser. Det är som en del av mig, något jag behöver snarare än gör. Och trots att det låter fruktansvärt klyschigt, så tror jag faktiskt inte att jag hade varit samma person, om jag aldrig börjat läsa. 

Recension av Maze Runner - I vansinnets öken

Jag fick, som jag skrev i förra inlägget, Maze Runner - I vansinnets öken av James Dashner som recensionsexemplar av Semic i slutet av november - stort tack! Boken är uppföljaren till Maze Runner - I dödens labyrint (recension finns här), som hade premiär under sommaren 2014. Recensionen tar upp en del spoilers, så fortsatt läsning är på eget bevåg. 

Varning för spoilers! 

I vansinnets öken tar sin början precis efter att Thomas, Teresa och de gläntingar som valt att följa honom, flytt från labyrinten. Förvirrade och utmattade efter att ha lyckats ta sig ur dödsfällan, somnar de i tron om att de äntligen ska få tillbaka sina minnen och kunna återgå till sina gamla, normala liv - men WICKED tycks ha helt andra planer för dem. 

När Thomas vaknar upp är Teresa borta, och har ersatts av en ny kille vid namn Aris. Instängda i ett skyddsrum utan tillgång till varken mat eller vatten, slås drömmen om den fredliga tillvaro killarna lovats av WICKED snabbt i spillror, och utsvultna och trötta är kampen om att genomleva dagen det enda som håller de uppe. Så en dag dyker en märklig man i kostym upp, och trots att livet inte tycks kunna bli mycket sämre, berättar han något som ska komma att förändra tillvaron för pojkarna för alltid.

Det visar sig att killarna måste genomgå ännu ett prov innan kampen är över. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken, härjad av solstormar, torka och åskoväder för att komma till ’skyddszonen’. Men överlevnad visar sig hänga på mer än tillräckligt med förnödenheter, och de faror de möter på vägen ändrar spelreglerna totalt. 

Tankar & sådant

Maze Runner - I dödens labyrint, är som så många andra tvåor i en trilogi, en blandning av olidlig spänning och upprepande av berättelsen. Boken bjuder på många fina kapitel, där Thomas och killarnas kamp för överlevnad beskrivs på ett oerhört spännande och nervkittlande sätt - men innehåller också, bitvis, delar där handlingen i stort sett endast maler på. (Huvudsakligen de delar där de vandrar i öknen och det inte händer så mycket...) 

Hur som helst, det tog ett tag för mig att komma in i boken, men mest för att jag inte riktigt tog mig tid att sträckläsa den i början. Efter omkring halva boken upplevde jag dock en tydlig upptakt av handlingen mot ett klimax, som fick mig att vända sida med skräckblandad förtjusning. 

Såå, lite känslor och tankar kring boken då?

Mina åsikter kring boken/dess handling pendlade upp och ner genom hela berättelsen. På det hela taget är jag positivt överraskad, och boken slog verkligen mina förväntningar. Angående det genomgående temat för boken, det vill säga att killarna ska ut i öknen och genomgå ett andra prov, måste jag dock säga att det kändes lite som när historien upprepar sig själv och du inte riktigt förstår varför. Att skicka ut killarna i öknen är ju som att se de genomlida ett andra Hunger Games - ett andra Hunger Games där sannolikheten för att dina favoritkaraktärer (Newt Newt Newt) ska dö, är skyhög. 

För jag menar okej, jag förstår poängen med att de ska få genomgå ett andra prov, det gör jag. Det tillförde både spänning och dynamik till boken, men frågan är om det var nödvändigt för karaktärernas skull och utveckling. 

Ja, ungefär såhär kände jag.

Plus med boken: I stort sett hela andra halvan av boken. Gillade starkt uppbyggnaden av handlingen mot klimaxet! 

Minus med boken: Att handlingen inte alltid håller 100% tätt, och att den bitvis blir lite väl invecklad. 

Önskar till nästa bok: Jag skulle gärna vilja se lite mer konkret karaktärsutveckling, och gärna fler kapitel/mer text om Minho och Newt. 

På det hela taget en riktigt andra bok, och jag ser mycket fram emot att läsa den sista, och avslutande delen i serien!

Recensionsexemplar från Semic (Bookhaul #4)

Sent i november fick jag Maze Runner - I vansinnets öken av bokförlaget Semic i recensionsexemplar. Läste inte ut den förrän alldeles häromdagen (recension kommer därför i helgen), men ville uppmärksamma den i samband med Half Bad - Ondskans son av Sally Green som landade i brevlådan i veckan. Boken har slagit igenom stort utomlands, och det här alltså den svenska översättningen som Semic ger ut. Har velat läsa boken länge, så är riktigt sugen på att se hur den är. Nedan följer baksidestexten:

”Tricket är att inte bry sig. Inte bry sig om att det gör ont. Inte bry sig om någonting alls.

Jagad av alla. Önskad av ingen. Sextonårige Nathans mor var en vit häxa, men hans far var den mäktigaste och mest ondskefulla svarte magikern någonsin. Nathan är varken eller.
   Omgivningen fruktar den kraft han bär på. Myndigheterna bevakar honom. Han får inte röra sig fritt. De enda ljuspunkterna i Nathans liv är storebror Arran och förbjudna kärleken Annalise.
   Nathan satsar allt på att fly. Ensam, utstött och jagad på liv och död ar han sin sista chans för att överleva.”

Stort tack för båda böckerna!

Har ni läst någon utav böckerna, och vad tyckte ni om de i sådana fall?

En favoritdikt: The road not taken

Vill lyfta den här dikten till skyarna, för oj, om inte det här är en utav de finaste dikterna jag läst. Är förvisso inte särskilt insatt i prosa, men Robert Frost känner jag till sedan tidigare. Ska definitivt försöka ge mig på lite mer litteratur av honom. Brukar ni läsa dikter, och vilken är er favoritdikt?