en liten glimt av stillhet i vardagen

Det är helg, lördag, och trots att klockan bara är åtta har mörkret redan intagit staden. Bakom mig i tid, ligger de första fem veckorna i skolan, veckor som varit fyllda av försök till att komma in i vardagen igen, att få rutin på saker och ting.

Framför mig en karvad ovisshet.

Och trots känslan av ett ”mitt-i-alltet”, av att dagarna börjat avlösa varandra på det sätt var dagar gör, har ett märkligt lugn lyckats infinna sig - för jag vill läsa igen. En småsak, kan tyckas, och för de allra flesta är det nog så. Men lyckan i att jag, på ett förunderligt vänster, har lyckats hitta en glimt av stillhet i vardagen stor nog för att känna längtan efter ord, är så betryggande. Har således plockat ner Wolf Hall av Hilary Mantel från hyllan. Boken har prisats något oerhört, och (som bekant eller obekant) dessutom blivit tv-serie. Jag råkar också tycka om historisk fiktion mycket, så det ska bli intressant att se vad boken har att bjuda på.

Har ni läst Wolf Hall eller sett tv-serien, och vad tycker ni? Hur förhåller ni er till historiska draman?