Micronovellen sägs ha ”uppfunnits” kring 1920-talet, när den store författaren Ernest Hemingway åt på en restaurang tillsammans med några författarvänner. Hemingway hävdade plötsligt att han kunde skriva en novell som endast var 6 ord lång, något de andra författarna nekade bestämt. För att utmana de, sa han åt de att lägga 10 dollar på bordet. Hade han fel, skulle han ge dem 10 dollar - och hade han rätt, fick han ta hem hela potten. Snabbt skrev han ned 6 ord på en servett, och skickade sedan runt den kring bordet för alla att läsa. På servetten stod det: ”FOR SALE, BABY SHOES, NEVER WORN” - en början, en mitt och ett slut. Hemingway vann och micronovellen var född.
Definitionen av micronoveller har förvisso ändrats något sedan 20-talet, och ska idag bestå av mindre än 400 ord/tecken. Ärligt talat är det dock mycket svårare (och lättare), att skriva micronoveller än det låter. Förvisso kan man ju bara klottra ned 6 ord, men vad är meningen med det, kan tyckas - när man läst Hemingways novell. Nej. Det kluriga är att få ned 6 ord som berättar det en hel sida skulle kunna uttrycka. Att skriva en berättelse som lever kvar och forsätter i huvudet, trots att orden är få.
Och numera har jag även läst ett antal andra micronoveller, trots det har jag inte funnit någon som slår Hemingways, än i alla fall.
Har ni hört talas om micronoveller, eller kanske rentav skrivit en egen?