För två dagar sedan lämnade jag högstadiet bakom mig, och det med blandade känslor. I tre år har jag skrattat och gråtit - gått igenom roliga tider, jobbiga tider och fantastiska tider - med en klass jag inte längre kan kalla min. Och visst känns det annorlunda, tomt och nytt, läskigt och samtidigt så otroligt skönt - för nu börjar en ny tid. Nu börjar sommarlovet och en annan del av mitt liv. I höst gymnasiet.
Jag är så glad för att jag kommer kunna titta tillbaka på min högstadietid, och inte tänka att ”Det där var ett ställe jag aldrig trivdes på, minnena därifrån vill jag helst förtränga”. Utan att jag kan le lite åt det, skratta och komma ihåg allt det bra. Minnas det fina i det, och sedan gå vidare.
Och visst, jag ska inte sticka under stol med mina högst förvirrade känslor. Blandningen av att veta att man är påväg, och ändå inte riktigt där. Att stå på flygplatsen och titta på avgångstavlan, veta att flyget går om tre timmar, och innan dess ska man checka in och gå igenom säkerhetskontrollen. Visa pass och biljett. Hitta sin plats i flygplanet, spänna fast sig och lyfta. Vara i ett tomrum, fast mellan här och där. Inte hundra procent något utav de. Det är förvirrande. Det är spännande, läskigt, nervöst och precis som det ska. Det är dags att flyga vidare nu, jag känner det, jag vet det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Är det något du undrar, vill du tipsa mig - eller kanske själv fråga om råd?
Känn dig fri och berättigad att fråga på, och så svarar jag i en kommentar på inlägget eller din egna blogg (länka)!