Recension av Sätt mig brand!

Juliette har överlevt fångenskap och förtryck. Hat, från andra, och mot sig själv. Fruktan, inför den kraft hon har i sin hud, och rädsla. Rädsla för monstret inom henne, för vem hon blir när hon släpper det löst - för vetskapen om att monstret på så många plan speglar henne själv. Men inte längre.

Tillsammans med Warner, mannen som räddade hennes liv och blev hennes älskare, har hon lyckats fly Återetablissemanget och stridigheterna mellan nämnda och Omega Point - rebellernas fristad. Nu vill hon störta Anderson, den översta ledaren, men för att kunna göra det måste hon lära sig att kontrollera sina krafter, och finna styrka i sina svagheter. Välja ett liv med Warner, eller gå sin egen väg. Om att slå sig fri och kämpa för den man är, om att våga hoppas, och att hos en person för första gången hitta hem.

Jag läste Rör mig inte! för första gången år 2012, och föll direkt för det raka och alldeles fantastiska (med stor betoning på fantastiska) språket och den fängslande handlingen. Nu, två är senare, har jag precis avslutat den tredje, och sista delen i serien - och jag gör det med ett leende på läpparna.
  Karaktärsutvecklingen i boken, i kombination med avslöjanden och intensitet, laddade känslor och kärlek gör den till trilogins höjdpunkt - och boken slog mina förväntningar många gånger om.
Orden bildar meningar som tar sig in till de allra djupaste ställena av en själv, och lämnar avtryck, liksom alla fantastiska böcker gör. Karaktärerna berör, och får en att känna med, och språket gör boken så levande (älskar Warner). En utav mina absoluta favoriter - läs den läs den läs den!