Recension av Eleanor & Park

Året är 1986, och Eleanor har precis flyttat hem till sin familj i Omaha, till modern som lämnade bort henne och aldrig kom tillbaka, och hem till Richie, styvfadern hon så innerligt hoppats gett sig av. Samtidigt lever Park i de mer väletablerade kvarteren, omgiven av vänner och en stöttande, om än krävande familj - trots det fortfarande i jakt på sin identitet och någon att kalla hemma.
Så en dag, slås deras två världar plötsligt samman, och utan hänsyn till de undrande blickar och tveksamma ord de får mottaga, blir det början på ett förhållande olikt alla andra. Med Park lyckas Eleanor fly de osäkra omständigheterna hemma till en vardag av trygg- och beständighet, och genom Eleanor lär sig Park vad det innebär att hålla någons hand och känna hjärtat hoppa över ett slag. Tillsammans finner de tröst i musiken, orden och varandra, och trots att högre makter tycks misstycka till den lycka de själva skapat, upptäcker de tillsammans vad det innebär att hitta hem.

Att skriva skönlitterära böcker är en konst, mycket för det stora antal verk som redan cirkulerar bland bokhandlarna och biblioteken - men också för att det krävs en handling, och karaktärer utöver det vanliga, för att lyckas skapa den kombination vilken tar fram en unik bok, något Rainbow Rowell har lyckats med i
Eleanor & Park. Med ett levande och påtagligt språk målar hon upp en bild över 1980-talets USA, olik den man är van vid att se idag, och ger genom Eleanor och Park liv till en sällsam historia om vad det innebär att lyfta fram och, genom små, betydelsefulla handlingar älska någon.