Cather har alltid varit beroende av sin tvillingsyster Wren, och trots att Wren varit den mer utåtriktade av de, hon som tagit för sig, har de alltid varit tillsammans. Under sin barndom delade de båda på ett oerhört Simon Snow intresse, men sedan deras mor lämnade de vid åtta års ålder tvingades de att växa upp, och medan Wren la Simon åt sidan, vägrade Cath att släppa taget.Så ska systrarna börja på college, och till Caths stora förvåning, och missnöje, ber Wren om ett rum i campuset bredvid. Istället blir det Reagan, och hennes gängliga om än oerhört charmiga pojkvän Levi, som kommer att ersätta platsen som rumskompis. Trots Caths motvilja till förändring, finner hon slutligen college vägskälet mellan barndom och vuxenlivet, blind tillgivenhet och förmågan att stå på egna ben, och kanske viktigast av allt - vägskälet mellan att låta Simon Snow gå, eller stanna kvar.
Fangirl är en oerhört fin bok om att våga växa upp och finna sig själv, om vad det innebär att älska något/någon besinningslöst, och att drömskt leva sig in en annan värld. Med ett lätt och charmigt språk målar Rainbow Rowell upp en levande berättelse om livet som "fangirl", något jag, liksom också många andra säkerligen kan leva sig in i, och beskriver en fandoms alla sidor.
Jag gillade Fangirl starkt, och fastande långt mer för den än Eleanor & Park. Rowells typiska språk lyser igenom hela boken, och trots de fina karaktärerna (Levi!), samt de vackra citat som förekommer - kan jag inte låta bli att irritera mig smått på det faktum att Cath ärvt den mer socialt inkompetenta förmågan, i kombination med ett smärre mindervärdeskomplex, medan Wren glatt festar loss, och ser tillsynes obekymrat på vardagen. Hur eller hur en mycket bra, och läsvärd bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Är det något du undrar, vill du tipsa mig - eller kanske själv fråga om råd?
Känn dig fri och berättigad att fråga på, och så svarar jag i en kommentar på inlägget eller din egna blogg (länka)!