Berättelsen om när jag började läsa & varför

Måndag idag, och jag tänkte inleda den här veckan med bokbloggsjerkan som Annika håller i. Frågan lyder: När började du läsa och varför fortsatte du läsa så mycket?

Jag tror att jag har varit intresserad av ord och böcker sedan mycket tidig ålder, men det var inte förrän sommaren mellan trean och fyran som mitt läsande tog fart på riktigt. Berättelsen om hur jag började läsa är egentligen ganska okomplicerad, och har sin början i hur jag sattes med Harry Potter-böckerna i handen när vi var på semester och sedan tvärt vägrade lägga ifrån mig dem. Sedan dess har det fortsatt uppåt, och en kort tid efter att jag läst HP-serien hittade jag Twilight-böckerna - och fastnade totalt.

På många sätt har jag nog Harry Potter och Twilight-serien att tacka mitt läsintresse för. Trots att jag inte är överdrivit förtjust i Twilight-böckerna idag - 6 år efter att jag läste de för första gången - är det fortfarande den serie som, för mig, öppnade dörrarna till en helt ny värld av litteratur. Biblioteket har också varit en central del i mitt läsande - vet inte hur många gånger jag varit nere där och lånat hem stora högar med böcker. Minns också att jag, sedan väldigt tidigt in i mitt läsande, ofta har läst böcker menade för äldre åldrar än den jag varit i.

Att jag fortsatt läsa beror på många saker, men främst för att jag verkligen älskar den känsla en riktigt riktigt bra bok ger dig. Känslan av att du slukats hel av boken, och inte existerar någon annanstans än i den värld som författaren målat upp. Läsning och böcker har gett mig så otroligt mycket - mer än bara språk och underbara läsupplevelser. Det är som en del av mig, något jag behöver snarare än gör. Och trots att det låter fruktansvärt klyschigt, så tror jag faktiskt inte att jag hade varit samma person, om jag aldrig börjat läsa.