Året är 1987, och i New York - liksom övriga delar av världen - sprids den fruktade sjukdomen Aids som en löpeld bland stadens befolkning*. Samtidigt lever 14-åriga June Elbus tillsammans med sin familj i utkanten av staden, och när morbrodern Finn, som den enda som riktigt betyder något för henne också dras med av sjukdomen, lämnas hon ensam. Förtvivlad och tillsynes avtrubbad försöker hon ta dagen som den kommer, och med två konstant arbetande föräldrar samt en syster som endast bråkar, drömmer hon sig tillbaka till tiden då det var Finn och hon. Livet tar dock en rad oväntade vändningar, och när allt tycks som mörkast blir June kontaktad av Finns mystiske och "speciella vän" Toby. Mellan de växer snart en oväntad vänskap fram, och de inser att det som finns kvar av Finn inte sitter i sakerna omkring de, utan i de själva och varandra.Jag hade höga förhoppningar på Låt vargarna komma när jag under föregående vecka först började läsa boken, och till min glädje slog den dem flera gånger om. Boken berättar en sällsam och vacker historia om kärlek och ensamhet, vänskap och hat, och om hur den du minst anar mitt i allt mörker plötsligt kan bli ditt enda ljus. Språket är för mig en riktigt viktig del av en bok, och det går inte annat än berömma författarinnan Carol Rifka Brunt, för den vackra och fängslande texten. En klar favorit, med andra ord!
Låt vargarna komma blev en utav 2013:s mest uppmärksammade och hyllade ungdomsromaner i Sverige, och har även fått en rad utmärkelser utomlands.
*Om än främst homosexuella män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Är det något du undrar, vill du tipsa mig - eller kanske själv fråga om råd?
Känn dig fri och berättigad att fråga på, och så svarar jag i en kommentar på inlägget eller din egna blogg (länka)!